Min läkare tyckte jag var bångstyrig och ville sjukpensionera mig

Hjärntumör... Ordet min doktor uttalat som jag nu satt med på sjukhuset i väntan på röntgen. Tankar och känslor snurrade runt, växelvis med att känna mig helt tom. En inbokad kvart på vårdcentralen hade istället kommit upp i 4 h och nu satt jag alltså här och väntade. Mina tankar gick till mina barn som då var små och till min mamma. Egentligen skulle jag varit iväg på jobbresa nu. Och fast jag precis fått höra misstankar om att jag ev hade en hjärntumör, så kunde jag ändå inte låta bli att undra över jobbet och känna skuld för att jag inte var iväg med de andra. Det var en vän som kvällen innan när vi pratade i telefon tvingat mig till vårdcentralen; -”Om du inte åker in själv imorgon så kommer jag och hämtar dig och kör dig dit!”

Det var tack och lov ingen hjärntumör, inte heller MS eller en massa andra allvarliga saker jag undersöktes vidare för. Alla symptom jag hade berodde istället på utmattningssyndrom och sjukskrivningen varade sen i flera år. Jag hade under en längre tid med stor press i livet nonchalerat alla varningstecken jag fått på vägen. Galopperande hjärta, PTSD, synrubbningar, minnes- och talsvårigheter, min ena arm som inte ville fungera, upprepade svimningar, plötsliga allergiska reaktioner, aptitlöshet, håravfall, magbesvär, viktnedgång, extrem trötthet m m. Men jag förträngde dem alla av känslan att jag måste... Tills det inte gick längre. Min kropp totalvägrade. Och det blev min räddning...

Jag kände ständigt dåligt samvete för mina barn, min mamma och mina vänner eftersom min ork var så begränsad. Till slut blev jag även deprimerad. Skulle mitt liv vara så här nu? Under flera år provade jag en massa olika saker för att hjälpa mig själv; böcker, föreläsningar, kurser, alternativa behandlingar, workshops, program, olika terapiformer m m. Men jag kom ändå inte vidare. Små förändringar skedde men avlöstes av nya bakslag och tillbaka till ruta ett. Hopplösheten tog tag i mig och jag kände mig som ett hopplöst fall. Andra blev hjälpta men inte jag. Min dåvarande läkare tyckte jag var bångstyrig och för envis för mitt eget bästa, som inte ville acceptera vad hon sa, att jag aldrig skulle kunna arbeta heltid igen. Att jag skulle vara glad om jag lyckades arbeta 25%, eller möjligtvis max 50%, och bli sjukpensionär på resten. Men jag kunde inte förlika mig med det och sökte vidare, började djupdyka i mitt inre, vad som orsakat och lett fram till att jag hamnat här. Fast även om jag förstod att jag ständigt prioriterat bort mig själv, satt andras behov och önskningar före mina egna, haft för höga krav på mig själv och inte lyssnat på min kropp när den sagt ifrån, så lyckades jag ändå inte förändra mitt liv till det bättre. Något fattades... Tills jag en dag kom i kontakt med en kvinna som jobbade med det omedvetna och undermedvetna, då jag plötsligt upplevde märkbara förändringar både i mitt inre och yttre. Jag förstod inte riktigt hur det gick till, eller hur det kunde vara möjligt att det ena efter det andra huxflux blev så mycket bättre, efter att innan ha kämpat med det i flera år utan resultat. Men jag var otroligt glad för ATT det faktiskt fungerade! Tack vare det tog mitt liv nu en helt annan vändning. Något hände med mig. En ny resa började. Jag lärde mig mer om hur mycket hinder, blockeringar och begränsande föreställningar som påverkar våra liv och styr oss från ett omedvetet plan, och fick hjälp att rensa bort en massa jag inte hade en aning om som stått i min väg och hindrat mig. Så plötsligt en dag blev jag medveten om min egen förmåga att kunna rensa bort och befria mig från detta. Successivt läkte och byggde jag upp mig själv, fick nya insikter och lärdomar, började medvetet lyssna till vad min kropp förmedlade, satte hälsosamma gränser, kände ökat egenvärde och självkärlek... Som på beställning kom nu även en annan möjlighet och hjälp min väg, från ingenstans, som hjälpte mig att börja läka och bygga upp min fysiska kropp på cellnivå helt naturligt.

Vändningen och det positiva som skedde med mig och kring mig började även uppmärksammas av andra, som frågade om jag kunde hjälpa dem också. Min egen förmåga, metod och verktygslåda för hjälp vid olika slags hinder i livet hade byggts upp på vägen, genom att jobba med mina egna utmaningar. Och det visade sig vara god hjälp för andra också. Efter en tid blev jag nu från olika håll även tillfrågad om att ge behandlingar, föreläsa och hålla workshops för andra som fastnat och inte förmådde komma vidare i livet.

Och på den vägen är det... Jag jobbar nu fulltid med att hjälpa andra som söker sig till mig av olika skäl. Jag undvek alltså att bli sjukpensionär. Det jag lärt mig på resans gång, med tuffa utmaningar inom så gott som alla områden i livet, använder jag nu för att hjälpa andra att kunna komma ur ett negativt ekorrhjul på snabbast möjliga vis och slippa sitta fast lika länge som jag gjorde.

Jag är inte den som annars delar särskilt mycket om svårigheterna i mitt liv. Till följd av det har jag förstått att vissa tror jag bara ”glidit fram på en räkmacka” genom hela livet. Men så är det alltså inte. Ej heller har jag haft det värst. Det finns alltid någon som haft eller har det värre.

Min syn på livet är att det är en ständigt pågående process av nya upplevelser, lärdomar, insikter, helande och utveckling hela livet igenom. Jag tror inte på att man kommer till en punkt där man är klar, färdiglärd, så länge man lever. Livet fortsätter och nya upplevelser kommer på vägen. Däremot kan man med ökad medvetenhet, kunskap, förståelse och rätt verktyg börja hantera livet på ett bättre sätt. Man kan ta till sig lärdomar och insikter och komma vidare betydligt mycket lättare och snabbare än tidigare! Istället för att känna sig som ett hopplöst offer drabbad av livets motgångar så kan man kan inta förarsätet och styra sitt eget liv i den riktning man önskar och börja skapa och leva livet som man vill. Att kunna njuta och leva livet istället för att bara försöka uthärda det.

Jag är på inget sätt allvetande eller allkunnande, men jag kan vara till hjälp med vad jag lärt mig hitintills på min resa. Ej heller tror jag på att en enda person eller lösning ska kunna passa och fungera för allt och alla. Vi är alla olika unika individer och är här för att göra lika unika och individuella livsresor.

På samma sätt är olika typer av hjälp rätt för var och en och vid olika tillfällen. Jag tror också att meningen är att vi ska hjälpa varandra med våra olika förmågor. Jag gör på mitt sätt och jämför mig inte med andra. Min hjälp är inte rätt för alla, men det har visat sig vara den perfekta hjälpen för vissa personer, dem som resonerar med mig, mitt sätt och vad jag kan erbjuda. Mina klienter är också min största hejarklack som peppar mig att fortsätta och sprida vad jag kan hjälpa andra med. Och jag känner så mycket kärlek för varenda en av dem. De är alla modiga själar som vågar möta sina inre sår och hinder. För det krävs att man inte blundar för vad som kommer upp till ytan, utan istället möter det och gör de förändringar som krävs och bygger upp sig själv inifrån. Så man med förnyad kraft och glädje kan gå en mycket mer positiv framtid tillmötes. Jag känner mig ärad över att få vara delaktig en bit på vägen i deras livsresa. Vad jag hoppas förmedla till dig är hopp, att inte ge upp, även om det känns hopplöst ibland. Jag vet själv hur jobbigt det kan vara. Men du är värd att må bra och leva ett meningsfullt och glädjefyllt liv! Vi är alla värda det. Jag önskar dig allt det bästa! 💜